Tour de France - Åskådarspektaklet som är

Heiko Meister (l) and Heiko Grabowski (r) meeting Tour De France superfan Didi the Devil © Meinhard Meister

På frågan vilken som är hans största Tour de France-minne kämpar Jo Helsen med att ge ett svar. Inte för att det inte har funnits några speciella, minnesvärda ögonblick, utan för att det har varit för många. Den totala cykelfantasten ”smittades av Tour de France-viruset” i barndomen och hans roll längs vägarna där Touren drar fram har utvecklats med åren. Men även om han själv är en passionerad cyklist, med personliga kopplingar till proffscyklingen i hemlandet Belgien, vet han att sporten är långt ifrån den enda attraktionen: ”Man måste inte kunna något om cykling, eftersom det är så mycket mer än bara ett lopp. Det är stämningen, cirklande helikoptrar, det är PR-karavanen som passerar, det är att se cyklisterna med deras starka ben cykla med kraft uppför ett berg… allt handlar inte om cykling, det finns även annat som jag inte har ett namn på och inte kan beskriva.”

Meinhard Meister och Heiko Grabowski, två tyska fans som har följt Touren live nästan varje år sedan 2004, är överens om att det är handlar om mer än loppet: ”När du ser människorna som kantar gatorna, stoltheten i lokalbefolkningens ögon när Touren passerar genom deras lilla by, och uttrycket i cyklisternas ansikten när de passerar, det är en helt annan upplevelse än det du ser på tv:n,” betonar Meister, ”Om du en gång har upplevt det, kommer du att vilja komma tillbaka varje år.” 

Fans trying to catch a glimpse of a TV showing the race in a motorhome at Alpe d’Huez, Tour De France © Meinhard Meister

För de tyska fansen innebär ”att gå tillbaka” att man är på plats flera dagar innan den mest spektakulära bergsetappen, för att hitta en parkeringsplats för husbilen i stigningen. Tiden fram till dess att pelotonen anländer ägnas till att utforska natursköna rutte och klättra uppför regionens bergspass under dagen, och till att lära känna grannarna vid vägkanten på kvällen. På sin första resa hade de bokat ett hotell, men när de såg husbilarna som stod parkerade i de franska Alperna visste de direkt att: det är så loppet ska upplevas”.

Än idag är deras happy place under TDF i kurva 13 i Alpe d’Huez. Meister kommer ihåg första dagen de anlände till foten av den berömda stigningen: ”Innan vi ens hade checkat in på vårt boende satt vi på våra cyklar för att uppleva den själva. Vi blev mer och mer exalterade för varje kurva.” Idag har han och cykelentusiasten Grabowski otaliga Tour-minnen, av människor de har träffat längs vägen,” grannar på campingplatserna” som de har ätit frukost med, åskådare som har hjälpt dem att heja på pelotonen på tävlingsdagen, och naturligtvis topparna som de cyklat uppför under Tourens vilodagar. ”Du bara kul hela dagen lång. Det är Touren,” säger Grabowski när han ska sammfatta lockelsen hos en cykel- och campingsemester på rutten. ”Du kommer så nära cyklisterna, närmare än i någon annan tävling,” tillägger han, ”speciellt när de långsamt tar sig upp för berget, det går att läsa vad de känner i deras ansikten, och du ser att de registrerar fansens närvaro, stödet och uppmuntran de får av hejaropen.” Åskådarna må ha sina favoriter, men enligt Meister, missunnar de inte andra cyklistere framgång: ”Det är kanske det som gör stämningen så speciell – den här känslan av ömsesidigt stöd och entusiasm.”

Tour de France at Col de Peyresourde in the Pyrénées ©Instagram/@lesamisdutourdefrance

För Jo Helsen är en Tour de France-roadtrip som att vara på jobbsemester. Han packar sina kärleksfullt renoverade Volkswagenbussar och kör upp till 6 000 kilometer genom Frankrike under sex veckor. Han har följt Touren med sin mobila bar, Café Welkom on Wheels, varje år sedan 2009, med undantag för 2020. För honom är det inte bara det bästa att uppleva Touren, utan också en möjlighet att dela den upplevelsen med åskådare från hela världen: ”Vi har musik, det är en fantastisk stämning och så träffar vi självklart en massa människor,” sammanfattar han, ”Hela världen är vid vår bar, från australiensare till amerikaner, till tyskar och danskar. De kommer från hela värden för att se Tour de France.” Baren har också haft sin beskärda del av VIP-gäster, tillägger han, ”pelotonen, och i synnerhet de belgiska teamen känner oss. De kommer förbi med sina gäster och till och med sina cyklister på vilodagar.” Att prata med världsberömda cyklister är dock inte nödvändigtvis den viktigaste sociala aspekten av Touren. Det är de andra passionerade supportrarna och människorna bakom kulisserna som har en särskild plats i Helsens hjärta. Efter att ha bytt öl mot miniatyrkorvar med Cochonou-promotionteamet i samband med att en husvagn gick sönder 2010 tog de kontakt via sociala medier och arrangerade att vi skulle träffas under tävlingen året därpå. När covid satte stopp för Café Welkom on Wheels deltagande vid förra årets Tour, bytte de presenter med varandra via e-post. ”Nu när jag pratar om det har jag ett stort leende på läpparna”, säger Helsen förtjust om minnet.

Även om han medger att varken han eller hans ovanliga karavan var helt förberedda på det ambitiösa åtagandet när han gav sig ut på vägarna första gången, är de nu erfarna proffs. Den ideella organisation som han startade, som går under namnet Les Amis Du Tour De France, har nu ”sponsorer som stöttar oss och ett team på 10 personer som reser med oss. Vi kör med tre husvagnar och en stor lastbil med alla våra förnödenheter. Det är en stor cirkus när vi kör upp för berget. Jag har fyra eller fem tv-apparater, så när du är i min bar kan du köra dubbelt – se tävlingen på tv och live.”

Meinhard Meister and Heiko Grabowski at the Col de Glandon in the Alps © Meinhard Meister

Jo Helsen kanske inte minns vilket som är hans favoritminne från Tour de France, men fråga honom vilken plats som är den bästa för att se Touren och han tvekar inte en sekund: ”Col de Peyresourde i Pyrénéerna. Jag saknar det. Jag får till och med gåshud nu bara av att prata om det, eftersom jag inte har varit där på två år. För oss är det som att komma hem. Om du någonsin vill uppleva stämningen i det vi gör, måste du söka upp oss när Touren passerar.”

Vad är det som gör detta bergspass i centrala Pyrenéerna så speciellt? Förutom tourens historia finns även det faktum att borgmästaren har gett Café Welkom on Wheels skriftligt tillstånd att sätta upp stånd längs rutten och att lokalbefolkningen alltid stannar till för ett glas – och för att prova Helsens berömda fläskkindgryta, serverad med belgiska pommes frites. Men etappen lockar även eftersom den är relativt tyst jämfört med till exempel de franska Alperna eller Champs-Élysées. Campingplatserna där lämpar sig inte för vanliga husbilar, och ”du befinner dig fortfarande i en del av Frankrike där du inte kan hitta någon uppkoppling och därför är offline i tre dagar, du kan inte skicka meddelanden eller surfa på nätet”, påpekar Helsen, ”Det är något som också bidrar till äventyret. De där tre dagarna är alltid de bra dagarna.”