Produkter för transport

stage_goods_TT

Continentals Lastbilsdäck

Ta det lugnt? Aldrig!

Wilhelm Pollmer bär med sig sina läsglasögon i bröstfickan om han skulle behöva läsa de små siffrorna på ett kullager. Hans nya skjutmått har en elektronisk display. "Den gör att jag kan se utan hjälp", säger 59-åringen med ett leende. "Annars är det inget som har förändrats." Wilhelm Pollmer har arbetat i Korbach i 44 år och är rena institutionen hos Conti. Han underhåller och servar de maskiner som Continental använder för att tillverka sina specialdäck för kommersiella fordon.

article_66w_image1

Han börjar sitt skift 05:15 på morgonen och stämplar ut 13:45. När Wilhelm Pollmer för några år sedan fick frågan om han vill fortsätta arbeta det tidiga skiftet svarade han direkt ja. "Jag gillar verkligen att kunna slappna av vid lunchtid. Jag behöver inte vandra runt här på nätterna längre." Det är numera ett jobb för andra, yngre medlemmar av personalen. Men de har alltid kunnat vända sig till sin äldre kollega när de vill ha hjälp. Om det till exempel behövs praktiska färdigheter, vilket ofta är fallet vid verktygsbyten (olika däckstyper och storlekar kräver olika formar för det ovulkaniserade däcket). Eller om en axel är bruten: Det har till och med hänt att Wilhelm Pollmer svetsat ihop en improviserad del tills den beställda reservdelen anländer.

Han skaffade praktiska erfarenheter medan han jobbade sig upp från botten inom Continental, där han började sitt lärlingskap som maskinmontör vid företagets affärsenhet för cykeldäck i slutet av 60-talet. "Vi började med att fila till och göra en järnbit kantig och fin", minns Pollmer med ett leende. För att hålla sig uppdaterad om de tekniska framstegen deltog han ofta i olika utbildningar. Hydraulik, tryckluft – nu för tiden styrs alla aspekter av däcktillverkningen av datorer. "Alla formler lagras i datorn. Du behöver bara ange vilket däck det är du vill skapa – maskinen vet allt."

1993 flyttade Pollmer till Commercial Vehicle Tires efter att produktionen expanderat i Korbach. Han har aldrig velat lämna Continental: "Jag bor i närheten, företaget är respekterat och jag känner stor närhet till det. Jag har ju faktiskt jobbat här sedan jag var lärling." Och vad skulle han göra annorlunda? "Inget", skrattar maskinmontören. "Möjligtvis att gå i skolan längre i så fall."

Wilhelm Pollmer är inte rädd för att gå i pension. Två av hans gamla kollegor har redan pensionerats. "Vi håller kontakten och bjuder in varandra till julfester." Till och med i hemmet har han mycket nytta av sina manuella färdigheter: Pollmer tar hand om hus och trädgård, klipper gräset, hugger ved inför vintern och reparerar båda sina barns bilar. "Min fru säger alltid att jag har tillräckligt att göra hemma – jag behöver inte gå till fabriken längre."